Funderingar kring teknik

 Per-Anders Gråberg vinner första loppet.
 
Jag var på och fotade på Täby galopp idag. Första gången sedan i oktober som jag var där faktiskt. Jag haft fullt upp med simningen och skolan att jag inte haft tid att gå dit lika ofta som innan. Förra hösten var jag där varje helg, det var då jag utvecklades som mest.
 
Jag tänkte på det idag - i och med att jag har en annan systemkamera nu - en Nikon - så är det så mycket lättare att ta de bilderna jag kämpade för att få tidigare. Nikonen är helt enkelt mer alert i autofokusen och serietarningarna. Med min Sony ställde jag alltid in fokusen manuellt där jag hoppades att hästen skulle passera mållinjen. Det är verkligen inte nödvändigt längre eftersom Nikonen inte flippar och gör värsta oskärpan bara för att någonting rör sig fort förbi eller objektivet är inzoomat. Så det känns inte som att det är så utmanande längre, just den delen att motverka tekniken tillräckligt för att kunna fånga bilden jag ville ta.
 
Det är när tekniken samarbetar istället för att motarbeta en som man borde utvecklas i kreativitet. Så kände jag i alla fall när jag fotade Konstsims-USM - kameran gav mig möjligheten att använda korta slutartider utan att förstöra bilden med brus när jag höjde isot och därför kunde jag koncentrera mig på att hitta det spännande i rörelserna och koreografierna. Jag skulle vilka hitta den känslan när jag fotar galopp.
 

Porträtt

 
Tog det här porträttet på jockeyn Luis Santos väldigt spontant på galoppen då det var Stockholm Cup. Det var precis efter loppet och han var på väg av banan. Jag är väldigt nöjd med bilden. Det brukar kännas som att jag inte är så bra på att fota porträtt. Det är om jag tar dem spontant och utan förvarning som de brukar bli bäst - just som det här. Han tänker inte på att jag fotar honom och jag hade ungefär 2 millisekunder på mig att komponera bilden. Egenskapen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.. jag tror faktiskt att den går att träna upp - jag vill intala mig att jag ibland har den och att det är den som gör att jag ibland blir riktigt nöjd med vissa bilder. Det är det som gör det så spännande med att fota på just galoppen!
 
Fast jag vet att jag inte kommer så långt med att leva på den filosofin - bara säga att rätt plats och rätt tillfälle gör bilderna.. Jag vet att måna av de bästa fotograferna säger att de aldrig lämnar något åt slumpen. Och att jag vill bli som dem krockar ju med att jag nästan alltid lämnar det mesta åt slumpen, haha x)
 
Sen måste jag än en gång nämna hur bra bilder jag tycker att min lånekamera (från skolan) Nikon D3000 tar! Den är ju inte ny, varken modellen eller exemplaret, men skillnaden mellan den och min (nu trasiga) Sony är ganska stor på vissa ställen måste jag säga. Ljuset och skärpan i den här bilden är jag riktigt nöjd med. Framför allt är färgåtergivningen fenomenal i jämförelse med min Sony. Det är verkligen så att man inte tänker på bristerna hos en grej (en kamera) förens man ar testat någon annan som är bättre. Jag har varit jättenöjd med min Sony a290 de snart 3 åren jag ahft den men jag är blixtförälskad i Nikon D3000. Så är det bara!
RSS 2.0