Dokumentärbilder från Ukraina

Kamera: (min trasiga) Sony a290 + 18-55mm
 
De här bilderna har en historia för sig - för mig beskriver de många av känslorna och upplevelserne under den spännande resan med ett ukrainskt nattåg. Innan jag fortsätter måste jag nämna att dessa togs i juli i somras - innan alla demonstrationerna i Kiev och rysslands invasion av Krim skedde. Utan att bli allt för politisk kan jag nämna att jag är totalt emot vad ryssland gjorde och att jag stödjer den ukrainska befolkningen som vill bli en del av EU.
     Men de här bilderna togs innan allt kaos. De är tagna i kupén på tåget som vi reste med tillbaka till Kiev, på väg hem, i juli 2013. Det var på morgonen då vi snart var framme i Kiev, vi hade tagit av bäddningarna och rullat ihop madrasserna som man gör innan man kommer fram. Mannen reste i vår kupé - han skulle till sitt barnbarn som han så stolt berättade om för oss, han berättade om hur han jobbade i en liten simhall i en skola, trots att han var pesnionär och så berättade han om när han var ung. Han berättade allt det där för oss, bara för att vi reste åt samma håll - vi råkade åka i samma kupé - och jag kan fortfarande komma ihåg hur han berättade. För vad är livshistorier om man inte berättar dem?
     Jag vill att hans historia ska leva vidare i mina bilder - det var därför jag frågade om jag fick fotografea honom i kupén - för att minnas. Och när passar det bättre att minnas än när allting håller på att förändras?   
RSS 2.0