Livet blir bättre!

Jag och Alexandra, som hjular/står på händer/gör en rondat, var helt fascinerade när vi såg den här bilden - vi tyckte den var ashäftig, Jag vet inte om jag gjorde den rättvis när jag redigerade den.. är lite ringrostig i fingrarna och hjärnan efter exakt en vecka med feber.
 
Det var sjukdomen jag skulle komma till. Det är få saker som inte handlat om att jag varit sjuk de senaste dagarna. En veckas feber - hög feber - hoppas jag nu är över. För alla gånger jag kollat idag var febern lägre än 38 grader!! Och jag mår mycket bättre än tidigare! Jag har haft väldigt svårt att få i mig vätska och mat så länge (lör-tis) som min ena halsmandel (eller som det var en halsböld) var brutalt förstorad - det kändes som att någon skar mig med kniv i halsen varje gång jag svalde.. Oavsett om det var vatten eller någon som hellst mat - eller varje gång jag var tvungen att svälja alla tabletterna. I måndags lyckades jag bara få i min 400 kcal i och med 2 glas mjölk och lite yoghurt. För mig - som lätt kan äta 4000 kcal om jag tränar, var det helt galet! Känslan av att man inte kommer kunna få i sig tillräckligt mycket vatten eller energi... så svår att beskriva när man precis ätit en god lunch och druckit massa gott (!!) svalt vatten - ännu svårare att förstå. Men under de där dagarna var det mer än en gång jag ville ge upp och dö. Somna i koma eller ringa en ambulans.
 
När jag fick penicillin i söndags längtade jag bara tills de första 2 dygnen skulle gå att jag skulle må bättre. Redan efter 1,5 dag tyckte jag nog att den hjälpte liite (halsen kändes mer bedövad - smärtan inte lika skarp), och idag - efter 3,5 dygn med penicillin har jag fått tillbaka matlusten och kan dricka vatten som vanligt igen - det smakar nästan lika gott som vanligt också - farmför allt kan jag svälta utan att skrika eller hyperventliera av smärta! Nu känns de där hemska dagarna väldigt långt borta - även om jag inte hade ätit något riktigt ordentligt före gårdagens middag. Att det känns så länge sedan! Att vi snurrade runt i på närsjukhuset för att ta prover, igår, när deras datasystem låg helt nere tänker jag inte enns skriva om.. nä, men läkaren ville att jag skulle sluta äta penicillin (man får inte avbryta en kur man påbörjat!!) för att han utan prover sa att jag hade körtelfeber. När jag protesterade och sa att det tänker jag inte ha - så sa han att "det handlar inte om vilja" - det var det sämsta argumentet någonsin. Nu när det gick så fort att bli nästan frisk (för helt frisk är jag ju inte än) undrar jag enns om det var halsfluss.. vilket jag annars har hävdat att det är. Måste jag enns skriva att jag är ganska så optimistisk idag?! :D
 
Jag måste tacka alla - familj och vänner - som stöttat och peppat mig till de enklaste saker (som att dricka en klunk vatten till eller kommit hit med glass till min stackars hals) eller som min underbara mamma - som i helgen hjälpte mig med allt jag behövde - langade kuddar, försvunna mobilladdare, fyllde vattenflaskan, läste artiklar ur tidningen när jag var som mest däckad, peppade mig att svälja alla stora piller, 4 ggr om dagen och såg till att jag skulle överleva!
Tack mamma - jag älskar dig!
Kommentarer
Kommentera här:

#Teamfollowback!
Om du prenumererar på bloggen vill jag gärna tacka dig genom att prenumerera tillbaka!
Glöm inte att kommentera när du lagt till bloggen på bloglovin' eller blogkeen.

bloglovin

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Da Ich - Fotoblogg
Trackback
RSS 2.0